Kolera, storföretag och obalanserad journalistik

17 augusti, 2014  av Markus Odevall

Det är ingen hemlighet att journalistiken är i gungning, vad värre är att det beror minst lika mycket på oss själva som något annat. Lokaljournalistiken är ofta både slarvig och obalanserad. Det brister i grundläggande research och vi vågar varken ställa de svåra frågorna eller ta aktiv ställning för det positiva i samhället.

Koli, kolie, kolera – det här är f-n inte bra

I fredags kväll rapporterade Bodens kommun att vattnet i Unbyns vattentorn kunde ha förorenats och att man rekommenderade medborgarna att koka det man skulle dricka eller ha till matlagning. På lördag förmiddag kom så rapporterna via medierna, med mer detaljer: Norrbottens-Kuriren rapporterade om ”kolibakterier” och P4 om ”koliebakterier”, medan NSD uppgav att det rörde sig om ”kolerabakterier”.

Jag ringde upp Kenneth Långström på Vattenverket för att vara på den säkra sidan och han bekräftade att det som väntat rörde sig om kolibakterier. Jag kan ha överseende med P4:s stavfel, det är alltid trist och olyckligt när det händer men här går budskapet fram.

Kolera i NSD

Men NSD… på riktigt? Kolera upprepades inte bara på flera ställen i artikeln, utan det här var länge toppnyheten på sajtens första sida och tillika dagens näst mest lästa artikel. På söndag morgon låg den fortfarande kvar oförändrad – 21 timmar efter publicering, 19 timmar efter att vi påpekat felet via Twitter/Facebook och 17 timmar efter att en läsare påtalat det i en artikelkommentar. Innan lunch samma förmiddag rättades det så, diskret i artikeln utan några övriga noteringar om den felaktiga information som spritts i nästan ett dygn.

Kolibakterien (E. coli) kan enligt Livsmedelsverket ge upphov till magsmärtor och diarré som kan vara blodig, samt leda till bland annat njurskador och hjärnhinneinflammation. Små barn är extra känsliga och det talas också om att smitta kan leda till relativt sällsynta dödsfall – ex rapporterar det amerikanska hälsodepartementet om 265 000 sjukdomsfall, varav 100 dödliga, om året.

Kolerabakterien (vibrio cholerae) är desto farligare. Sjukdomen Kolera är en akut tarminfektion som enligt Folkhälsomyndigheten är mycket dödlig om den förblir obehandlad. Globalt rapporterar WHO om 3-5 miljoner fall per år, där mellan 100 och 120 000 leder till döden. I Sverige är den extremt ovanlig. Så här står det i en artikel publicerad av Högskolan i Dalarna (också den med referens Folkhälsomyndigheten):

I Sverige har inga inhemska fall av kolera rapporterats mellan 2003-2013. Under 2013 förekom inga importerade kolerafall i Sverige. Mellan 2009 och 2012 rapporterades 1 fall/år av importerade kolerafall i Sverige.

Kolerabakterier i Bodens vatten hade med andra ord inte bara varit en sensationell världsnyhet – det hade kunnat bli en katastrof som bragt mången bodensare och besökande om livet.

Storföretaget Mannesmann?

Det förorenade vattnet i Boden är inte det enda som kan ifrågasättas den här veckan. I tisdags avslöjade nämligen Arvidsjaur att storföretaget BKM Mannesmann var på väg att etablera sig i kommunen. Man refererade också till den internationella Mannesmann-gruppen. Medierna nappade på berättelsen med hull och hår – det hette ”storföretag” i bland annat NSD, Norrbottens-Kuriren, Piteå-Tidningen (betalvägg) och Nordnytt.

Rapporteringen under de dagar som gått visar på stora brister i journalistiken. En snabb sökning på Google väcker fler frågor än den ger svar. Nedan några exempel.

R.C. Mannesmann GmbHDen tyska koncernen känd som Mannesmann köptes upp av Vodafone i början på 2000-talet, styckades och lades ned. BKM själva skriver i stället på webbplatsen att de ingår i ”R.C. Mannesmann-Firmengruppe”. Det är oklart om man här syftar på affärsmannen Reinhard Carl Mannesmann, eller namnet på en koncern.

En sökning i bolagsregister leder bland annat till R. C. Mannesmann GmbH i Tyskland, som efter 2012 hade ungefär 50 000 Euro i kassan och totala tillgånger på mindre än 500 000 Euro inklusive anläggningar. Det finns också ytterligare syster-/dotterföretag med samma namnstruktur. R. C. Mannesmann Armaturentechnik GmbH hade 2012 drygt 80 000 Euro i kassan och 680 000 i bokförda tillgångar, medan R.C. Mannesmann H2O-Technology GmbH hade 500 Euro i kassan och 20 000 Euro i tillgångar. Det finns även fler bolag med samma namn i Schweiz, bland annat ett investmentbolag som sålts till Neoperl.

Viktigt i sammanhanget är att EU:s definition av storföretag kräver ett minimum av 250 anställda, samt en årlig omsättning på 50 miljoner Euro eller ett bokfört värde av tillgångar på minst 43 miljoner Euro. Ekonomiskt är R.C. Mannesmann GmbH inte ens i närheten. Då ska vi ha i åtanke att det alltså var dotterbolaget BKM som angavs vara ett storföretag, inte koncernen. Redan från ovanstående information kan vi utesluta att de enligt definition är det.

Brüder Mannesmann

Vid sidan om denna struktur finns också en industrikoncern som heter Brüder Mannesmann AG, där Reinhard Carl (”R.C.”) Mannesmann är ordförande. Bolaget hade 140 anställda 2012 och omsatte drygt 70 miljoner Euro för några år sedan. Då koncernen inte uppdaterat sin struktur på webbplatsen sedan årsskiftet 2011/2012 är det oklart om bolagen med namnet R.C. Mannesmann ingår i Brüder Mannesmann.

Så vidare till företaget i fråga. Sökningar i tyska bolagsregister på webben ger inga resultat på det juridiska namnet ”BKM Mannesmann AG/Aktiegesellschaf” i Remscheid, Malterdingen, Greiz eller resten av Tyskland för den delen. Detsamma gäller om man delar upp namnen och söker på BKM och Mannesmann i någon kombination, såväl specifikt på relevanta orter som om man breddar till Tyskland, Schweiz och Österrike. Den enda registerträff på BKM Mannesmann som jag stöter på är från 2013 och i Hong Kong.

Ett besök på sajten lämnar också mycket övrigt att önska och .com-domänen som är knuten till företaget ser ut att ha registrerats så sent som i maj. Bilden på bolagets kontorsbyggnad är därutöver densamma som Brüder Mannesmann har, trots att deras adresser ligger 50 mil ifrån varandra. Stämmer det här in på bilden av ett bolag med ett 200-tal anställda?

Vad gäller affärsmannen Reinhard C. Mannesmann har han under många år startat, drivit och sålt bolag med som det verkar en hel del framgång. Men hans bolag har också varit i blåsväder, något som uppmärksammats i bland annat Remscheider General-Anzeiger förra året (tyska). I artikeln beklagar sig anställda över att löner skjuts fram gång efter annan och att bolaget ständigt förhalade. S+S Armaturen begärdes sedermera i konkurs, under vilken förvaltaren väckte misstankar om brott (tyska igen) mot ej namngivna personer. Den senaste nyheten som går att hitta om ärendet är från i februari, då situationen var ouppklarad (aber ja, på tyska) och personalen fortfarande levde i ovisshet.

Med allt detta menar jag inte att bolaget och satsningen är en bluff, bara att det finns flera anledningar till att ställa kritiska frågor. Det kan vara så att det omtalade patentet är så nytt och avknoppningen från syster- eller moderbolaget så färsk att BKM ännu inte finns med i registren eller hunnit forma marknadskommunikationen. Det kan också vara så att man i ett missriktat försök att bygga förtroende på den svenska marknaden inte bara blåst upp beskrivningen av bolaget, utan också använt AG (tysk motsvarighet till AB) i stället för Limited som i Hong Kong.

Man ska trots allt också komma ihåg att Reinhard C. Mannesmann är en rutinerad affärsman och att som framgångsrik serieentreprenör ha gått i konkurs är snarare regel än undantag. Det i sig gör honom bara mänsklig. Att det står en slipad affärsman bakom garanterar dock inte att bolaget har stora finansiella muskler, vilket fallet med S+S Armaturen med all önskvärd tydlighet visar.

Det jag främst vänder mig mot är den rakt igenom okritiska journalistik som bedrivs när det finns snabbt tillgänglig information online som motsäger viktiga delar av det som kommunicerats och skapar ytterligare frågetecken. Det borde verkligen inte ha kommit som en överraskning för någon part, allra minst journalister, när det ett par dagar efter den första pressreleasen visade sig att BKM Mannesmann ville ha några miljoner i stöd från kommunen för etableringen. Efter Obol-affären, som skakade länet för mindre än tio år sedan, borde vi väl ändå ha lärt oss att göra hemläxan bättre?

Nu ser jag fram emot att en av alla våra duktiga, svenska journalister får utrymme att reda ut de frågetecken som kvarstår. Förhoppningsvis kan de rätas ut och ge både en nyanserad bild och mer intressant historia. Och jag hoppas innerligen att det bortom de uppblåsta beskrivningarna ligger en seriös satsning som kan ge Arvidsjaur många nya, sköna arbetstillfällen.

Negativa rubriker

Och så har vi då slutligen tendensen att närmast pressa ur sig de negativa rubrikerna.

Jag har haft nöjet att befinna mig i Norrbotten de senaste veckorna. Det har varit fantastiskt att skåda den framåtanda som finns såväl i Luleå, där jag är född och uppvuxen, som i resten av länet. Utöver att energin nästan går att ta på är det roligt att se att så pass många unga kvinnor har tagit plats och äger agendan efter tidigare decenniers manliga bastukultur, som självfallet också finns kvar på sina håll.

Men trots allt positivt som händer är rubrikerna i traditionella medier övervägande negativa. Som tidigare anställd på en tidning och koncern på västkusten har jag själva fått höra detta både från bekanta och andra i publiken via exempelvis sociala medier. Och jag har också hört svaren från kollegorna – svar i linje med ”Ja, men det ligger i sakens natur att de händelser man rapporterar om ofta inte är så positiva och det är tyvärr också det folk ofta vill läsa om”.

Visst kan jag ha en förståelse för det, till viss del. Men det är slarviga argument.

Titta på Facebook, som driver mest eller näst mest trafik till nyhetssajterna. Är det negativa eller positiva nyheter som sprids mest? Medvetenheten om och intresset för Facebook borde vara stor bland mediefolket i det län där bolaget valt att etablera sig.

USA:s ambassadör Mark Brzezinski och dåvarande landshövdingen P-O Eriksson vid Facebooks etablering i Luleå 2012. Bild: US Embassy.

USA:s ambassadör Mark Brzezinski och Norrbottens dåvarande landshövding P-O Eriksson vid Facebooks etablering i Luleå 2012. Bild: US Embassy.

Titta på de nya medierna som formligen exploderar i utveckling på andra sidan Atlanten. Satsar Buzzfeed och Upworthy på att berätta om allt det tråkiga?

Och titta på rubrikerna som sätts. När Asplöven nyligen slog Luleå Hockey hette det på flera ställen i länsmedierna att ”Luleå förlorade”. Är det en okej och intressant vinkel när David just vunnit mot Goliat och dessutom skriver för hela Norrbotten? Länet är ju trots allt mycket mer än Luleå även om de stora medierna har sina huvudkontor här.

På samma sätt var det när SCB nyligen kom med halvårssiffrorna för befolkningen. Då var Nordnytts vinkel att ”alla kommuner utom sex tappar”. Det finns 14 kommuner i Norrbotten och hela länet ökade totalt sett i befolkning. Så åtta är alltså ”alla” och sex ”undantaget”? Jag har en annan vinkel som kanske kan vara aktuell – ”Länet och 6 av 14 kommuner ökar”. Det här är ju trots allt en bra nyhet, speciellt med tanke på att länet under flera år på 2000-talet tappat ganska mycket.

Det här bara två små exempel. I mina många samtal i länet de senaste veckorna har det också upprepat förts fram att intresset från traditionella medier bara uppstår exempelvis ”när det finns en konflikt” och aldrig när det finns något positivt att berätta som kan vara befolkningen till gagn.

Nu är det inte helt ovanligt att det blir så, då journalistiken i försvar av värvet ofta har en tendens att slå över för att bevisa att man inte jobbar med PR. Men kanske är det dags att ta ett steg tillbaka och fundera över det? Samhälls- och näringslivsjournalistiken i lokalmedierna har ett och annat att lära av vad som ofta händer på kultur- och sportredaktionerna, där man ständigt balanserar mellan det tråkiga och det roliga.

Vart vill jag komma?

Sammanfattningsvis läggs en stor del av relativt högavlönade journalisters tid på okvalificerad och dåligt underbyggd rapportering, där vi mer eller mindre rakt av kopierar pressreleaser och polisrapporter.

Samtidigt förmedlar vi alltså okritiskt information om utländska ”storföretag” som är på väg till länet, medan vi vägrar att lyfta det lokala näringslivet av risk för att det ska uppfattas som att vi gör PR. Lägg på det att positiva händelser i samhället regelbundet vinklas negativt. Och så undrar vi varför allt färre i publiken och bland annonsörerna vill betala för våra tjänster?

Som försvar hävdas högfärdigt och svepande att det bakom kulisserna ligger kvalificerade journalisters redaktionella värdering, kontroll och bearbetning av informationen. Men titta på exemplen ovan och ställ dig frågan: hur bra stämmer det egentligen med verkligheten? Det här är inget påhopp på enskilda journalister. Nej, jag tror att förklaringen till ovanstående exempel på brister snarare ligger i att den lamslagna hanteringen av branschkrisen i kombination med publikens förväntningar lett till att kraven på vad varje individ ska leverera för kvantitet blir ohållbara. Det i sin tur påverkar inte bara kvaliteten utan också vår reflektionsförmåga över oss själva och det vi gör.

Vi behöver bygga både teknik och redaktionella strukturer som möjliggör att våra journalister lägger mer kraft på att berätta de goda historierna som är precis så bra som de verkar, samt att granska och kritisera när så behövs. För att lägga så mycket tid på Kolera-varningar och att klippa, klistra och omformulera andras texter är kontraproduktivt. Det kommer inte räcka om medierna även fortsättningsvis både ska vara en viktig röst i samhället och samtidigt tillfredsställa publikens och annonsörernas förväntningar.

 

Markus Pettersson
Markus Pettersson
Grundare av Eljester
markus@eljester.se



Profilbild
Markus Odevall
Markus grundade och driver Eljester sedan 2014, samt utbildar framtidens digitala strateger i en ny utbildning i Piteå. Han har tidigare arbetat för bland annat Göteborgs-Posten, Stampen Media Group och World Association of News Publishers.
Hur får artikeln dig att känna?
  • Fascinated
  • Happy
  • Sad
  • Angry
  • Bored
  • Afraid
Vill du kommentera artikeln? Vi har tills vidare lagt ner våra kommentarfält och satsar i stället på att föra dialog i sociala medier via Twitter och Faceboook. Om skribenten valt att offentliggöra sina personliga kontaktuppgifter så hittar du dessa ovan.




Gillade du den här artikeln? Läs också: