Slarv, klickjakt eller värderingsfail när romer blir ”tiggare”?

29 april, 2015  av Markus Odevall

Imorse gick SVT Nyheter ut med nyheten ”Dubbelt så många tiggande EU-migranter”, baserad på en undersökning som visar på att antalet utsatta personer från östra Europa som bedöms finnas – och tigga – i Sverige. Publiceringen väcker inte bara frågetecken, den är talande för bristerna i svensk journalistik och hur vi spelar rasistiska krafter i händerna.

Utöver rubriken används i artikeln också formuleringar som ”220 kommuner har svarat att det vistas tiggare i deras kommun” och ”Ett 40-tal kommuner har svarat att det inte fanns tiggare där för ett år sedan”. Nu heter de romer och alla är tiggare. När jag var liten kallade vi dem zigenare – de hade stora kjolar, svarta kostymer och många ”visste” att de stal som korpar.

För det första, sedan när blev ”tiggare” en identitet? Tiggeri är inte ett yrkesval såsom ”journalist” eller ”advokat”, det är något man tvingas till för att sätta brödsmulor på bordet till sig själv, sin familj och andra. Som alltid finns säkert undantag, men bara samhällets mörka krafter generaliserar på de grunderna. Tiggeriet är resultatet av att samhällets skyddsnät inte fungerar, oavsett nationalitet. Därutöver är det varken en särskilt lukrativ eller stimulerande bransch för den som sitter där – om nu någon till äventyrs vill hävda annat för att bekräfta sin egen misstänksamhet och sitt eget hat.

För att ta bladet från munnen handlar SVT:s undersökning primärt om folkgruppen romer, vars utsatta situation i mångt och mycket beror på brott mot bland annat FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Det är högst besvärande när vi under dessa förutsättningar generöst både direkt ger romerna identiteten ”tiggare” och indirekt genom ”tiggande EU-migranter”.

Hade då SVT i ovan nämnda artikel kunnat använda terminologin ”romer” i stället för ”tiggande EU-migranter”? Svårligen. Det hade ytterligare tydliggjort hur tveksam såväl undersökningen som publiceringen i dess genomförda form är. Både ”Dubbelt så många romer” och ”Dubbelt så många tiggande romer” hade öppnat en pandoras ask med whoop-ass framför allt på Twitter, men också politiska bloggar och ledare.

Däremot hade man utan problem kunnat ändra skrivningen till ”utsatta romer” eller ”utsatta EU-migranter”, alternativt breddat undersökningen genom att ta in alla utsatta som tvingas tigga – oavsett deras etniska och nationella bakgrund. Frågan är om anledningen till att man inte gjort det är slarv eller att man inte funderat över sina egna värderingar och hur man skyltar med dem?

Jag tror och hoppas att SVT:s motivering till undersökningen inte är tvivelaktiga värderingar, utan att man vill belysa brister i det europeiska samhälle vi lever i. Med det i åtanke hade det också varit bättre att använda en terminologi som tydligare visar på bristerna i ett samhälle som sträcker sig längre än Sveriges gränser i stället för att indirekt peka finger på en väldigt specifik folkgrupp.

För det andra, det är ett olyckligt sätt att uttrycka sig med tanke på den glidning vi i Sverige (och andra länder) ser mot ökad rasism och större klyftor generellt, samt specifika hotsituationer mot romer som medierna rapporterat om vid flera tillfällen. Man spelar rasistiskt fördömmande personer rätt i händerna genom att lägga fokuset på en å ena sidan vag men också underförstått tydlig terminologi. Den är perfekt för garderobsrasister som ”inte är rasist, men…”. I vardagen är det i allmänhet fortfarande svårt att ondgöra sig över en etnicitet – men en företeelse kan man alltid gå hårt åt.

SVT är självfallet inte ensamma om den här typen av rubriker, här är bara några av exemplen som talar om ”tiggarna” – men också visar på den hotsituation som finns mot just ”EU-migranter” och ”EES-medborgare”:

I samtliga dessa fall kan man ifrågasätta terminologin. Är ”tiggare” rätt beskrivning av motiven bakom dådet, eller handlar det i grund och botten om etniskt motiverat våld där en mer rättvisande rubrik exempelvis hade varit ”Romer i Borås hotas på Facebook” och ”Trakasserier och våld mot romer”? Rubrikerna blir genast inte bara mer talande, utan säger också något oerhört skrämmande om vårt samhälle och värderingar som börjar bli vardag både på svenska nyhetsredaktioner och i folkhemmet.

För det tredje, i undersökningen SVT refererar till har socialchefer i 290 kommuner fått uppskatta antalet ”utsatta EES-medborgare (tiggare) som vistas i kommunen för tillfället”. Det är intressant att man här först väljer att kalla gruppen ”utsatta”, för att sedan inom parentes specificera dessa personer som ”tiggare”.

Vare sig man ser på frågan ur statistisk synvinkel eller värderingsmässigt så ringer varningsklockorna. Hur tolkar socialcheferna frågan och hur jämn är kvaliteten på det data som finns till hands i de 220 olika administrativa enheter från ”Vellinge i söder till Kiruna i norr”? Ger man en siffra för ”tiggare från andra länder i EES” eller ger man en siffra för ”utsatta EES-medborgare” inklusive både de som tigger och deras familjer och andra med koppling till dem? Är exempelvis gatumusikanter tiggare?

Undersökningens kvalitet är med andra ord högst tveksam. Den bör med andra ord inte saluföras som en absolut sanning, även om Martin Valfridsson (nationell samordnare för arbetet med utsatta EES-medborgare) ”tror det är en korrekt siffra”. Tyvärr kommer den för en lång tid framöver att vara just en närmast oomtvistad sanning, som Sverigedemokrater och andra krafter kommer använda som ett bevis för att både begränsa och förbjuda tiggeri och invandring. I slutändan kommer ingen riktigt att veta var siffrorna kommer från och hur de hämtats in – de kommer bara vara en sanning och en väldigt delbar sådan.

För det fjärde behöver vi i nyhetsmedierna ta mycket större ansvar för hur vi formulerar våra rubriker. Efter SVT:s publicering har flera medier plockat upp nyheten – och lockar till läsning – med egna olyckliga formuleringar. Exempelvis har TT, Expressen och Västerbottens-Kuriren lagt ut artiklar med de än mer svepande rubrikerna ”Dubbelt så många tiggare i Sverige”, ”På ett år har antalet tiggare fördubblats” och ”Fördubblat antal tiggande i Sverige”. Är alla tiggare EU-migranter? Självklart menar inte någon av medierna detta och i artiklarna förtydligas bilden – dock med samma bristfälliga terminologi som SVT använder.

Visst kan vi alltid urskulda oss med att ”men i artikeln står det…”, men det resonemanget är antingen okunnigt eller ett medvetet oärligt sätt att avhulda sig allt ansvar för hur verkligheten ser ut. För tyvärr är det nästan enbart rubrikerna som sprids bland både hatande och mindre hatande personer på exempelvis Twitter. Det här måste nyhetsmedier med ett självuttalat demokratiskt syfte börja ta ansvar för. Att en rasist sprider en länk med egen rubrik är en sak – när hen sprider samma länk och tycker att vår officiella rubrik räcker för att ge uttryck för sitt hat så har vi ett jätteproblem.

Vi är väl medvetna om att det är rubrikerna som drar delningarna och klicken, såväl på sajterna som från sociala medier. Men viralt betyder inte siffror i Google Analytics och Facebook Insight, utan också genomslag bland riktiga människor av kött och blod. De värderingar vi implicit ger uttryck för när vi jagar viralt får fäste i verkligheten – speciellt när artiklar som dessa kan uppnå räckvidder i sociala medier på inte bara 10 000 och 20 000 personer lokalt, utan också 500 000, 1 miljon och ännu fler både nationellt och i Skandinavien som helhet. Och för varje enskild person som tar del av den virala rubriker är risken att vi får en like extra till priset av ökade fördomarna mot personer med utländsk härkomst. Är det verkligen klokt att ta den kostnaden?



Profilbild
Markus Odevall
Markus grundade och driver Eljester sedan 2014, samt utbildar framtidens digitala strateger i en ny utbildning i Piteå. Han har tidigare arbetat för bland annat Göteborgs-Posten, Stampen Media Group och World Association of News Publishers.
Hur får artikeln dig att känna?
  • Fascinated
  • Happy
  • Sad
  • Angry
  • Bored
  • Afraid
Vill du kommentera artikeln? Vi har tills vidare lagt ner våra kommentarfält och satsar i stället på att föra dialog i sociala medier via Twitter och Faceboook. Om skribenten valt att offentliggöra sina personliga kontaktuppgifter så hittar du dessa ovan.




Gillade du den här artikeln? Läs också: