Medieutredningens samråd ett fiasko eller inte?

25 maj, 2015  av Markus Odevall

Statens medieutredning är igång på allvar och inte helt oväntat tog det ungefär bråkdelen av sekund innan det började gnys i stugorna. Visst finns det befogad kritik, men en del av den rimmar illa med den utveckling vi står inför.

Att genomföra en medieutredning där presstödet står på spel är att i väntan på orkanen släppa förtöjningarna på båten. Stödet är en livlina för de röststarka dagstidningar som hänger i ruinens stup med bara några fingrar kvar på klippkanten. Åratal av mindre lyckad affärsutveckling i kombination med dåligt inflöde av kompetens gör att svensk journalistik befinner sig i en smått pressad situation, som också är allvarlig för den svenska demokratin.

Men bara för att något existerar i en viss form idag behöver det inte betyda att det är rätt form. Det finns bra dagstidningar och det finns dåliga. Det finns de som har ett existensberättigande och det finns de som – likt Emanuel Karlsten något rått uttryckte det – ”är i behov av en skogsbrand”. Precis som i näringslivet i stort. Alla bolag är inte bra bolag som förtjänar att överleva, vilket många journalister snabbt skulle kunna påtala när de granskar andra än sig själva. Inte desto mindre kommer alla bolag att försöka slå vakt om sin position under medieutredningen. De kommer vilja höras både på den stora arenan och i de enskilda samtalen med utredarna.

Uppdraget att genomföra statens medieutredning föll på Anette Novak, en av de mest kompetenta förnyarna vi har i Mediesverige. Norrans gamla chefredaktör har en tendens att vilja tänka nytt i alla led, i smått som stort. En process, ett arbetssätt, en struktur, en affärsmodell, en roll – vad det än handlar om så utmanar hon.

Vill man behålla sin formella och informella makt, vill man vara trygg i att inte behöva vända på varje sten så är hon den sista man ska anlita.

Vill man ha en utredning som är traditionell hela vägen in i märgen så är hon fel person. Så enkelt är det.

Till sin hjälp tar hon ett sekretariat med huvudsekreteraren Göran Blomberg, medieforskaren Oscar Westlund från JMG och kommunikatören Emma Crépin. Hon har också kallat in experterna Johanna Frelin, Olle Lidbom, Sara Öhrvall och Mikael Zackrisson. De har inte bara mycket kunskap och erfarenhet från arbetet med traditionella medier som SVT och Bonnier, utan rör sig även hemtamt i en digital värld där traditionella medier generellt ännu inte är helt bekväma. Här sitter alltså experter som förstår både det gamla och det nya, men ingen som i dagsläget representerar det traditionella till 100 procent.

Det första den bemannade utredningen gör är att kalla branschen till samråd – i Husby. Skådeplatsen för upplopp och brända bilar 2013. En av många förorter runt om i Sverige där medborgarna klagar på att pressen ger en ensidig och direkt okunnig bild av samhället. Och vilka ställer Medieutredningen på scenen samt ute på golvet? Representanter för A Million Minds – som enligt deras egen webbplats ”arbetar för att frigöra den potential och kapacitet som finns inom miljonprogrammen”.

Så sitter vi då där som fågelholkar och undrar vad som kommer att hända härnäst. Då berättar Novak att Medieutredningens fokus ligger på medborgarnas väl och ve, inte på nyhetsmediernas.

Ridå. Eller ja… ”Provokation!”, som Katla skulle ha sagt.

Och som inte det då vore nog kom samrådet att utspelas i ett format som få om någon var van vid. Det 100-tal som närvarade slussades konstant mellan olika grupper.

Vi fick möta personer vi aldrig ens hört talas om förut, som både hade liknande och helt andra perspektiv än oss själva.

Vi fick träffa människor som såväl hade lång erfarenhet av traditionella medier, som de som hade helt skiljda erfarenheter från andra branscher och kulturer.

Vi tvingades prata om sådant vi inte var förberedda på; det handlade inte bara om journalistikens roll, konkurrens och om att slå vakt om det som varit, utan även om läsarmedverkan och andra värden som är viktiga för medborgarna.

Att kritiken inte skulle låta vänta på sig var väntat. Läs exempelvis Thomas Mattsson och Daniel Nordströms inlägg, samt artiklarna i Resumé och Medievärlden.

Det var stundtals ganska jobbigt för att vara ärlig.

Att inför samrådet ha förberett sin egen agenda bara för att inse att upplägget var något helt annat än man väntat sig.

Att som ibland reserverad norrbottning som dessutom är dålig på namn diskutera med så mycket nytt folk.

Att ödmjukt avvakta och lyssna på att andra människor med passion för samma område som en själv, när man själv har så många bestämda och ibland motstridiga åsikter.

Att ständigt behöva ställa om och förstå perspektiv som var helt annorlunda än ens egna.

Att vrida och vända på något utan att komma från ämnet, trots allt man själv ville ha sagt och nya, oväntade intryck.

Att tvinga sig till att formulera begrepp och åskådningar man tar för givet – precis som någon chefredaktör tvingades formulera vad kvalitetsjournalistik är.

Att med yrkeshedern på spel ställa en dum fråga till okända människor för att försöka få en diskussion att sluta handla om revir.

Det var mycket som var jobbigt. I slutändan tycker jag ändå att de flesta diskussioner var givande. Det fanns en mångfald i perspektiv och klokhet som jag tror var nyttig både för alla inblandade och för utredningen. Då vi alla kommer att påverkas av utfallet tycker jag att det är bra att vi är en del av den kreativa processen snarare än fokuserar på att trycka ner våra nutidsbeskrivningar i halsen på utredarna. Att beskriva vad som händer idag är trots allt den lätta delen, medan framtidsscenarierna är både svårfångade och det som medieutredningen faktiskt handlar om.

Var allt då bra? Nej, det var det självklart inte.

Det är förstås för Medieutredningens som helhet mindre bra att Anette Novak inte arbetar 100% med detta.

Det är synd att framförhållningen till samrådet var dålig.

Public service var relativt sett överrepresenterade.

Det är dåligt att nyhetsmedierna inte uppdaterar adressregistren hos sina egna medlemsorganisationer, så att fel personer i vissa fall fått inbjudan och att andra därför valde att utebli av principskäl.

Det fanns de som inte var beredda att lyssna, reflektera och diskutera, utan bara var där för att lyfta fram sin egen agenda och sanning.

Och ja, kvaliteten på moderatorerna varierade. Visst var de främst där för att lyssna, anteckna och spela in samtalen, men i en del fall hade dock diskussionerna behövts styras upp.

Men till syvende och sist: Jag har fullt förtroende för personerna som driver medieutredningen och deras förmåga att både förstå var vi kommer från och åt vilket håll vi är på väg. Jag tror helt enkelt att de vet vad de håller på med även om de inte gör saker exakt såsom jag hade gjort det själv. Därför hyser i alla fall jag hopp om att den faktiskt kommer leda till någonting bra även om misstag gjorts och kommer fortsätta att göras, precis som de säkert kommer att rättas till där det är möjligt.

Vi får inte glömma bort att deras uppdrag såväl är stort som obekvämt. Radikala förändringsförslag ska tas fram som påverkar en i grunden relativt konservativ bransch. Den dag de inte provocerar någon av oss är den dag de inte gör sitt jobb.

Att gå igenom den här typen av större förändringspassager är smärtsamt.

Det handlar inte bara om att tala om för andra vad man tycker ska förändras och inte, utan också att tvingas förstå hur det man själv vill ska vara oförändrat ändå kommer att förändras.

Det handlar om att gamla sanningar slits upp med rötterna, om att provocera och provoceras.

Det handlar i vårt fall om att reflektera över journalistikens och redaktionernas roll, så som den varit och så som den kommer bli.

Det handlar om att förstå vad som händer i Mediesverige som helhet snarare än bara på den närmast monopolistiska lokalmarknad många av oss fortfarande verkar.

Förändring är ta mig fan inte bekvämt någonstans. Samrådet i Husby var inte bekvämt och inte perfekt. Men jag tycker att det var bra.



Profilbild
Markus Odevall
Markus grundade och driver Eljester sedan 2014, samt utbildar framtidens digitala strateger i en ny utbildning i Piteå. Han har tidigare arbetat för bland annat Göteborgs-Posten, Stampen Media Group och World Association of News Publishers.
Hur får artikeln dig att känna?
  • Fascinated
  • Happy
  • Sad
  • Angry
  • Bored
  • Afraid
Vill du kommentera artikeln? Vi har tills vidare lagt ner våra kommentarfält och satsar i stället på att föra dialog i sociala medier via Twitter och Faceboook. Om skribenten valt att offentliggöra sina personliga kontaktuppgifter så hittar du dessa ovan.




Gillade du den här artikeln? Läs också: