Peter Waara: ”Att vara tyst och undvika att ta ställning finns inte”

23 september, 2015  av Peter Waara

För tre veckor sedan var läget väldigt mycket annorlunda än vad det är idag. Då var uppgifterna att Cape East alls inte skulle användas som flyktingförläggning. Då var personflödet genom vårt gemensamma resecentrum tämligen modest, skulle jag vilja påstå.

Något hände ute i Europa  – i Syrien, Turkiet, Libanon.

Ungerns barriär mot människor i nöd blev fullbordad och flyktingskapet kriminaliserades i nästa andetag. Man styrde folkströmmarna till Serbien. Läget blev allt allvarligare.

För mig personligen finns det två händelser som särskilt fick mig att tänka/känna efter. Jag tror många andra också reagerade.

Den första handlar om det dryga 70 talet människor; barn och vuxna, som kvävdes ihjäl i en lastbil i Österrike. Bilden av den övergivna lastbilen visar stängda dörrar, men innehållet avslöjas av kroppsvätskor som söker sig ut i en rännil mot den svarta asfalten. Vi kan inte ens föreställa oss det helvete dessa människor utsattes för innan kvävningsdöden var ett faktum.

Den andra bilden publicerades i början av september och visar smärtsamt en treårig pojke som drunknade i Medelhavet. Han flöt i land i den Turkiska badorten Bodrum.

Tillsammans innebar dessa bilder att oavsett vad vi själva må tycka om invandringspolitiken, asylmottagandet, Assad – IS och rebellerna i Syrien, så handlar flyktingströmmarna om människors framtid och möjlighet i en mycket osäker omvärld. Många når aldrig fram till ett liv i trygghet.

Det är mot bakgrund av dessa bilder som jag idag konstaterar att Cape East är fullt av asylsökande och att flyktingar kommer till Haparanda/Torneå i en omfattning vi inte kunde föreställa oss för bara tre veckor sedan.

Bilderna symboliserar också de idag 60 miljoner människor som är på flykt. Vi ställs inför globala flyktingströmmar som påverkar oss oavsett hur långt borta vi befinner oss från oroshärdarna. Ju närmare, desto större engagemang tycks den logiska och historiska kopplingen vara. Idag är läget annorlunda. Haparanda/Torneå är som alla andra städer mitt i världen hela tiden.

Ännu en gång hamnar alltså Haparanda/Torneå i världens nålsöga. Dels genom att flyktingförläggningen vid Cape East fylldes mycket snabbt, dels och framför allt mer akut genom den anstormning av asylsökande som passerade Haparanda. Förra helgen passerade mer än 1000 personer gränsen mot Finland.

Samtidigt som vi planerade för att bistå, nåddes vi av ryktet att det planerades aktioner för att visa att flyktingarna inte var välkomna till Finland. För mig och många andra var det skrämmande för att inte säga sorgesamt att höra det.

Vi här uppe i Tornedalen har den mest osynliga gräns som finns. Vi har erfarenhet av att hjälpa och ta emot när människor i nöd behöver det. Mot denna erfarenhet ekar förra helgens slagord från de som inte vill hjälpa: ”Stäng gränsen”.

Min inställning är precis tvärtom. Gränser är till för att korsas och det är vår förbannade skyldighet att hjälpa.

Glädjande var dock att se alla goda krafter i samhället. Inte minst kyrkan i Sverige och Finland, som helhjärtat ställer upp dygnet runt. Civilsamhället förtjänar också ett speciellt omnämnande. Det värmer mitt hjärta och står som symbol för fred och humanitet i en värld som tycks bli hårdare och hårdare.

Medierna uppmärksammande vad som ägde rum på gränsen. Jag tog ställning och har gång på gång, till TT, Rapport och internationella nyhetsbyråer mm. hävdat att ”skränflocken” som pläderar stängda gränser ska mötas med mer öppenhet.

I allmänhet har reaktionerna på mitt uttalande varit mycket positiva. ”Bra rutet i TV4” skrev en av mina kollegor/vänner vid Uppsala universitet.

Ett ställningstagande innebär också att antipatier gör sig hörda. Ett och annat hatmail kommer in i min mailkorg. Inga hot, ännu så länge, men definitivt uttryck som har en obehaglig underton.

Jag måste dock medge att dessa är en billig tribut att betala. Alternativet att vara tyst och undvika att ta ställning finns inte.

Vi måste ta ställning och vara tydliga. Något annat finns inte.

Peter Waara
Kommunalråd i Haparanda

Detta debattinlägg publicerades först på Peter Waaras personliga blogg.



Hur får artikeln dig att känna?
  • Fascinated
  • Happy
  • Sad
  • Angry
  • Bored
  • Afraid
Vill du kommentera artikeln? Vi har tills vidare lagt ner våra kommentarfält och satsar i stället på att föra dialog i sociala medier via Twitter och Faceboook. Om skribenten valt att offentliggöra sina personliga kontaktuppgifter så hittar du dessa ovan.




Gillade du den här artikeln? Läs också: