Är politikerna verkligen problemet, Spotify?

27 april, 2016  av Markus Odevall

”Vi måste agera eller bli omsprungna!”, skrev Spotifys grundare i ett öppet brev. Men kan vi lasta över våra bekymmer på politikerna? Spotify har med brevet och det som hänt sedan dess visat att de är en lika stor del av problemet.

Till en början vill jag klargöra en sak: det går inte att underskatta hur mycket Spotify betyder för Sveriges rykte som ett innovativt land med en stark digital industri. Jag har i många samtal med branschexperter på internationella mediakonferenser fått höra vilken föregångare vi är inom digitala medier.

Varför har vi fått ett så bra rykte? Framför allt tack vare Spotify och Skype men faktiskt också Aftonbladet, vars renommé är imponerande starkt bland andra nyhetsmedier. Företag som dessa gör att bilden av Sverige faktiskt ibland blir närmast snedvridet positiv. Bolag som borde vara våra förebilder har i stället en närmaste idealiserad bild av Sverige och vårt digitala kunnande.

Den här bilden är naturligtvis viktig för vår position som attraktiv marknad och för andra företags möjlighet att lyckas utanför gränserna. Så all heder åt Spotify för att de bygger Sveriges rykte och är lokomotivet för den bransch som bygts runt digitala start-ups både i Stockholm och andra delar av landet.

Med det sagt så blev jag uppriktigt besviken när Spotify för två veckor sedan gick ut med sitt öppna brev, där de kritiserade politikerna och det svenska systemet på tre punkter:

  • Bostäder
  • Optioner
  • Utbildning och kompetens

Stockholms techscen gick naturligtvis i taket tillsammans med Spotify och planerar en demonstration utanför riksdagen 11 maj.

Debatt är bra och visst behöver mycket bli bättre i det svenska systemet, men jag gillar inte att det Spotify levererar närmast känns som ett alibi för att flytta oavsett vad som händer på kort sikt. Äpplen blandas med päron – man kombinerar ett kortsiktigt hot (”vi anställer i USA”) med krav på förändringar som kommer ta lång tid innan vi kan se någon effekt av (”programmering i grundskolan”). Det rimmar illa.

Kritiken mot optioner förstår jag och stödjer helhjärtat. Självklart borde det finnas ett system för att hantera detta. Jag tycker att Malte Andreasson, medgrundare och vd på United Screens, uttryckte det väldigt bra när han förra veckan intervjuades i Affärspodden (lyssna nedan):

– Egentligen vore en enkel lösning på hur man delar ut personaloptioner något som man inte kan se hur det ska kunna skada nån. Det gör ju bara svenska företag attraktivare jämfört med utländska. Jag kan inte förstå varför det ska behöva dröja och varför man lägger fram ett förslag som är så komplicerat. En sån enkel sak borde ju det politiska systemet kunna ställa upp på.

Men Andreasson pekar indirekt också ut en annan viktig sak – även om det finns grund för kritik så behöver debatten balanseras:

– För den som driver en verksamhet som vår är Sverige ett alldeles utmärkt land. Jag har egentligen rätt mycket gott att säga om till exempel hur Skatteverket ställer upp med service och rådgivning, och hur övriga myndigheter hanterar registreringar och så vidare. Det mesta går väldigt smidigt och lätt.

Och det är väl här någonstans stora delar av Spotifys brev faller platt. Är problemet verkligen Sverige eller att man inte själva prioriterat att lägga grunden för expansionen?

Programmerare är en bristvara, men ska vi lägga hela ansvaret för det på regeringen och deras styrmedel? Visst behöver vi få in programmering som ämne i grundskolan, men när Spotify skriver ett öppet brev och klagar på att de kanske måste välja att växa i USA i stället för Sverige så gissar jag att de inte vill vänta på att dagens tredjeklassare kommer ut på arbetsmarknaden.

Att bli en duktig programmerare kräver dessutom väldigt mycket passion, för programmerare på hög nivå är det snarare ett kall än något annat. Och hur många av de bästa programmerarna är akademiker? Bästa vägen till att få fler programmerare på kort sikt är att attraktiva arbetsgivare som Spotify och Mojang tillsammans försöker lösa problemet i stället för att hoppas på att skolsystemet eventuellt skeppar ut potentiella programmerare om 5… 10… 15 år?

Och visst är bostäder en bristvara speciellt i storstadsområdena, men på mindre orter finns större möjligheter. Förra veckan avslöjades dessutom att Spotify fått erbjudande från ett privat bolag att hyra en mängd bostäder i Stockholm till sin personal, men de tackade nej.

– Vi agerar inte bostadsförmedlare åt våra anställda. Det är mycket ovanligt att arbetsgivare gör det, sade Spotifys personalchef Katarina Berg till DN.

Hur kan man bygga ett företag på innovation, men vägra att vara innovativa i nästa led för att ”det är mycket ovanligt att arbetsgivare gör det”, som det också hette i DN. Vore det inte bättre att vara pragmatisk och ta initiativ i stället för att lägga egen och andras energi på att klaga på samhället?

Brevet och efterspelet ger ett enda intryck: att Spotify själva inte skapat goda förutsättningar att expandera i Sverige. Det börjar bli ganska förutsägbart att organisationer som brottas med problem de inte kan lösa lägger skulden på tredje part – och den svenska staten är alltid ett tacksamt mål.

”Vi har ju ingen lokal!”, som Johan Ulvesson upprepade i en klassisk Lorry-sketch.

Jag hoppas verkligen att det öppna brevet inte kommer att användas som ett alibi för att flytta Spotifys framtida tillväxt till USA. Vad händer exempelvis om regeringen snabbt driver igenom ett vettig optionssystem? Sitter man lugnt i båten eller drar man upp den kompetensbrist som är omöjlig att lösa snabbt som en anledning till att ändå anställa i USA?

Nej, jag säger som Malte Andreasson:

– Jag tänker nog inte delta i den där techdemonstrationen.

Det finns andra och klokare saker att lägga energin på för att få till stånd de förändringar som behövs både på kort och lång sikt.

* * *

Lyssna på hela avsnittet av Affärspodden med Malte Andreasson nedan, direkt på Soundcloud eller på iTunes.



Markus Odevall
Markus grundade och driver Eljester sedan 2014, samt utbildar framtidens digitala strateger i en ny utbildning i Piteå. Han har tidigare arbetat för bland annat Göteborgs-Posten, Stampen Media Group och World Association of News Publishers.
Hur får artikeln dig att känna?
  • Fascinated
  • Happy
  • Sad
  • Angry
  • Bored
  • Afraid
Vill du kommentera artikeln? Vi har tills vidare lagt ner våra kommentarfält och satsar i stället på att föra dialog i sociala medier via Twitter och Faceboook. Om skribenten valt att offentliggöra sina personliga kontaktuppgifter så hittar du dessa ovan.

Föregående artikel
De bortglömdas ansikten